DeleneAdam

Jag pratade med pappas fru för en liten stund sen.. Hon hade hittat ett brev som jag hade skrivit till pappa
en fars-dag.. Troligen är det skrivet i tonåren, det ser man på sättet att skriva.
Det gjorde lite ont när hon läste upp det för mig och samtidigt blev jag väldigt glad att hon hittat nåt jag inte kom ihåg. Jag var alltid stolt över min pappa och kände alltid att jag kunde luta mig mot honom.
Jag kanske lägger upp brevet om jag känner att jag orkar det.


Det blir inte så mycket skrivande nu på bloggen..
Mår ganska dåligt faktiskt och känner att det mesta är rörigt för mig.
En tre-åring hemma som egentligen är världens normalste tre-åring men som jag inte orkar med för tillfället alls.
När han skriker är det som att jag vill explodera och mitt tålamod är väldigt kort.
Om min stubin var kort innan så är den betydligt kortare nu.
Självklart vill jag ju inte att min sorg ska gå ut över Adam i ilska, det vill ju ingen förälder och därför har jag nu börjat gå hos kurator. Inte bara därför såklart.. Jag behöver få ihop massa andra krossade delar oxå.


Livet känns svårt nu och ibland verkar det som att folk inte förstår att det
tar ett tag innan man börjar sörja någon.
Jag har inte förstått tidigare att pappa är borta. Jag gör det inte nu heller.
Men när jag var hos kuratorn och började prata om det grät jag hela tiden.
Det gör så ont när man hör sig själv prata om pappa..


Nää. nu ska jag gå ut med Adam..