DeleneAdam

Mår faktiskt uruselt nu.. därför har jag inte skrivit nåt.
Har tänkt att jag ska skriva men inte orkat..

Har precis börjat gå o prata med en psykolog som verkar vara jättebra..
Det kändes skönt att gå dit o känna sig bekräftad.. nån som lyssnar och kan värdera om det.
Han berättade för mig hur jag ska göra i vissa situationer..
T ex ska jag ta det väldigt lugnt nu.. försöka att inte vara varken upp eller ner..
Hur ska det gå tänker jag som alltid bara "kör" utan att tänka..
Det sa han oxå, att jag ska tänka till "är det här bra för mig" innan jag gör något!

Verkligheten börjar komma ifatt nu.. jag orkar inte riktigt.. nästlar in mig i grejer som jag inte kan ta mig ur sen.
Jag är så trött.. vill inte ta hand om allt. Bad om hjälp av sambon till röran med dagis.
(Har ju äntligen fått dem ha öppet längre än halv sex o vissa är skitsura) jag tar på mig skulden för det o försöker gottgöra dem.. DET MÅSTE JAG INTE! men på nåt konstigt sätt tar jag på mig det och det blir för mycket.
Sambon svarade att han ju inte kunde hålla koll på mina tider åt mig.. så sant så sant men kanske ska vi sätta oss ner tillsammans o göra schema till dagis..

Jag vill inte vara projektledare längre.. Jag vill säga upp mig!!